oldbeforeidie

 

 

Han klarade det!! Så jäkla duktig hund jag har!!

Innan spåret var jag nervös som tusan, men det visade sig ju att jag inte hade nått att vara nervös för... Diablo gjorde ett kanon jobb!

 

Domarn var riktigt imponerad och omdömet löd;

 

"En mycket duktig spårhund som idag gjorde ett utmärkt spårningsarbete under svåra förhållanden. Spåret hade legat 22 ½ timme, mycket färskspår. Löste allt på ett utmärkt sätt."

Betyget blev;

 

1:a pris med Hp Ökl Viltspår

 

"Bara" två kvar till championatet... ;)

 

 

 

 

I fredags hade jag och Jessie stämt träff för en härlig höstpromenad. Vi bestämde att vi skulle åka till Molkom och gå Acksjöleden, sagt och gjort.

Jag, Jessie och alla 4-benta traskade iväg. Med oss hade vi en karta över ledens sträckning, utifallatt det inte skulle vara så bra markerat. Det visade sig att leden var jättebra markerad! Vilken lättnad!

Tanken var att vi skulle gå en slinga på ca 12,5 kilometer. Man måste ju passa på när det är sånt underbart väder som det faktiskt var i fredags! Vi gick o vi gick! Leden var belagd i väldigt varierad terräng, allt ifrån grusvägar till små, knappt synliga stigar. Både vi och hundarna njöt...

När vi hade gått (enligt Jessies "Jogtracker") nästan 12 km började vi dock bli lite oroliga! Vi såg ingen antydan till att vi snart skulle vara framme vid utgångsläget!! Rätt vad det var stod vi istället på vägen där vi hade diskuterat om vi skulle nöja oss med 7 km slingan eller om vi skulle slå på stort med 12,5 km.

Vi hade gått fel!!!

I en korsning där vi hade 50% chans att välja rätt väg hade vi såklart valt FEL väg!! Hela promenaden slutade istället på 15,24 km, inte riktigt vad vi hade tänkt oss...

Men, vi hade iaf tur med vädret! ;)

Nu har jag anmält Diablo till ett öppenklass-spår. Jag börjar redan bli nervös och provet är inte förren nästa vecka! Hoppas, hoppas att han klarar det!!!

 

Diablos brorsa Acke kan numera titulera sig "Hjältehund"!! <3

 

Bild lånad från Kennel Hillnez

 

 

 

 

Idag är ingen vanlig dag, för idag är Theos födelsedag! Hurra, hurra, hurra!!!

Grattis mammas älskade boff på din 8 årsdag! Ett smaskigt ben väntar på dig när du kommer hem från semestern i sommarstugan!

 

 

 

Dagen till ära har vi hunnit med att bada, äta blåbär och bäst av allt enligt Diablo; VILTSPÅR!!!

 

Spåret var ett "öppen klass"-spår, om man bortser från att det "bara" var åtta timmar gammalt. I övrigt innehöll det allt som ett "öppen klass"-spår ska göra; bloduppehåll, återgång och skott. Det var första gången som vi sköt i spåret, men Diablo klarade det galant. I och för sig hade jag inte väntat mig nått annat heller... =)

 

Ett stort grattis till Diablos syskon i Hillnez "IC"-kull på 2-årsdagen!! =)

 

 

"Vi hundar blir bara vad ni männsikor gör oss till..."



(Klicka på länken för att läsa artikeln...)

...domen om Diablos höfter har kommit! 

  

Måste nog säga att jag är rätt nöjd iaf... Höfterna kunde ha vart bättre, men det är absolut inget katastrofresultat! Det är dock riktigt skönt att armbågarna var utan anmärkning! =)

Annandagpåsk var det dax för årets första viltspår för grabbarna. Det gick över förväntan, till och med för Theo... =)

Jessie var med ute i skogen med alla sina dogz, men denna gång var det bara Ferri som fick spåra. Livsdebut för henne, och hon klarade det med bravur! Hon var lite fundersam i början, men bara man uppmuntrade henne så tågade hon på! =)


*BILDBOMB!*

Nu var det ett tag sen jag skrev nått här...

Har väl egentligen inte hänt så där väldans mycket att rapportera om, livet och vardagen rullar på som vanligt...

Kursen som jag gick med Diablo har avslutats. Måste säga att vi har gjort väldiga framsteg! Främst gällande hundmöten, som ju faktiskt var mitt mål. Det är inte hundraprocentigt riktigt ännu, men vi har kommit en bra bit på väg! Istället för att göra utfall så "väljer" Diablo allt oftare att pipa och gnälla istället...
Jag kommer självklart inte nöja mig med detta beteende, men just nu är jag riktigt stolt o nöjd över att det går så pass bra som det gör! Framgångarna är för tillfället fler än motgångarna...

Bara för nån dag sen mötte vi en hund på promenaden som stretade och drog i kopplet, ägaren hade ingen vidare koll... Vid dessa lägen, när den andra hunden inte har nån styrning från sin ägare, brukar Diablo bli ett "monster". Hunden var max tre meter ifrån oss när Diablo spänner upp sig o börjar grymta. Ett bestämt NEJ och påkallande av uppmärksamheten och Diablo hade fullt fokus på mig!! Snacka om att jag blev nöjd!!

Nu inväntar vi att nästa kurs ska dra igång. Vi är anmälda till en lydnadskurs med fokus på momentinlärning, tanken är ju att vi nån gång ska våga oss ut på lydnadsplanen o tävla...

Nää, nu ska jag pussa lite på sambon o se de sista 30 minuterna av EM-kvalet...

 

Visst är hon söt?? Diablos nya kärlek...

Idag var första gången som busarna fick träffas. Både jag o Jessie blev mäkta imponerade över hur bra det faktiskt gick! Vad jag har förstått så har även Jessie bekymmer vid hundmöten med Ferri, precis som jag har med Diablo.  Vi har bytt erfarenheter med varandra och jag måste säga att det känns himla skönt o äntligen ha hittat nån som vet vad jag går igenom...

Iallafall... Idag fick de träffas för första gången, våra småglin. Både jag o Jessie trodde att det skulle bli en del gruff från våra hundar, o att vi skulle få kämpa med dom under hela promenaden... Men icke! Diablo föll pladask för Ferri, och jag klandrar honom inte... Hon är verkligen ursöt!!

Efter promenaden fick de busa i trädgården. Även detta gick hur bra som helst! Lite smågruff, men inget allvarligt. Känns kanon! Äntligen har Diablo nån som han faktiskt kan få leka med! =) Nu ligger han utslagen på soffan o snarkar högt!

Tack Jessie o Ferri för idag! Det får vi göra om snart igen...

Ikväll var det dax för hundkurs igen, näst sista tillfället.

Som vanligt så började vi med en teorigenomgång inne. Denna gång gick vi igenom hundens allmäntillstånd och hur man lättast kontrollerar detta. Sen presenterade Rebecca dagens övning. Planen idag var att vi, en och en, skulle gå en "bana" med olika stationer. Allt detta skulle även filmas för att vi skulle få se vilka framsteg vi har gjort under kursens gång (vid varje kurstillfälle har en person varit med och filmat oss i de olika övningarna).

Jag o Diablo fick gå ut som nr 2, helt ok startnummer med tanke på att vi bara var tre ekipage. =)
På första stationen skulle hunden sitta och bevara kontakten med mig, medans Rebecca aggerade störning på olika sätt. Diablo fick även utstå en tandvisning, och med tanke på att det var ett tag sen han var med om det och att han vid det tillfället hade en köttbulle framför näsan, så skötte han sig bra. =)

Station 2 var "Godishögen". Vi skulle gå förbi en skål med massa gott-gott, med Diablo närmast skålen, utan att han skulle ta något. Diablo fixade detta med bravur! Full fokus på mig!! =)

Station 3 var sitt-stanna, med belastning. Jag o Diablo har tränat en hel del sitt-stanna övnigar, men inte med den sortens belastning (dra lite lätt i kopplet och hunden ska sitta kvar). Istället har vi utökat avståndet och tiden. Eftersom det var första gången vi gjorde just denna övning, är jag riktigt nöjd med resultatet. Diablo var väldigt "lätt i baken" och ville väldigt gärna resa sig upp när jag belastade i kopplet, men orkade trots det sitta kvar. Så helt klart godkänt! =)

Station 4 var hundmöte. Vi har ju tränat en hel del på detta oxå, inte minst vid de tidigare kurstillfällena med övriga deltagare. Denna gång mötte vi dock en helt ny hund och det gick KANON!!! Inte ett enda pip eller gruff kom ur Diablo! Visst, första gången var han något spänd, men lyssnade ändå på mig och korrigeringarna. Resterande möten vi gjorde brydde han sig knappt om den andra hunden utan hade fullt fokus på mig! Riktigt stolt över både honom o mig!

Station 5 var slalom mellan de övriga ekipagen. Även detta klarade vi av utan konstigheter, fokus på mig!

Det kan tyckas löjligt att jag blir så stolt o nöjd över dessa "småsaker", men för oss är det allt annat än just det. Visst, "lydnadsbiten" kunde Diablo redan innan vi började denna kurs, så som fotgående, sitt-stanna, inkallningar och kontaktövningar. Men nu känns det som det är mer befäst och att han faktiskt lyssnar på mig, han VILL lyssna på mig. Han tycker att jag är ROLIGARE än det mesta. Just DET känns så himla bra!!!

För o inte tala om hundmöten! Jag ska ärligt erkänna att jag var på väg att ge upp! Funderade otaliga gånger på om vi hade tagit oss vatten över huvudet när vi skaffade en till hund. Kanske skulle vi inte klara av att få bukt med honom? Kanske vore det bättre att sälja honom, till nån som var mer kunnig?
Alla dessa funderingar och motgångar höll på att ta knäcken på mig!

Men nu äntligen ser jag ljuset i tunneln! Vi har hittat ett sätt som fungerar för oss, och inte minst, vi gör på samma sätt! Jag, Tom och personalen på hunddagiset. Bara det är en lättnad i sig. Vi är långt ifrån framme vid målet, men vi är på väg och det går bättre och bättre.

Så, vi kämpar vidare o vi ska banne mig lyckas!! Diablo ÄR en kanonhund, han vill bara inte erkänna det själv än... ;)

Det tog några timmar, men det var det värt!

Hjärtat är "sjuk" (närå, lite sjuk är han nog trots allt...) så jag fick göra det mesta själv. Men ibland är det lika så bra! Han har nämligen en tendens att slarva. ;)

Efter att hundklorna var klippta, blommorna vattnade, toaletterna skurade, möblemanget dammat, golvet dammsugits och ventilationsfiltren utbytta tog jag Diablo på en promenix. Under tiden fick hjärtat skura golvet. =)

Även denna gång var jag laddad till tusen för att träna hundmöten, men ICKE!! Inte en endaste hund mötte vi denna gång heller! Vet inte vad som hänt, man brukar ju möta minst två hundar per promenad i vanliga fall... Jaja, tränade gjorde vi iaf. Passade på att träna kontakt när vi möte folk och tog även hjälp av två hästar som stod o blängde på oss. Dom tyckte inte Diablo om. Men behövde bara påkalla uppmärksamheten en gång, så var hästarna som bortblåsta!

Nää, nu ska jag se om jag kan få Tom till att laga maten så jag kan stryka gardiner. Nyinköpta, gröna. Me like!

 

Theo väckte mig för drygt en timme sen, paniiiik!! Inte för mig, men för Theobus! Vet inte hur många varv han sprang runt mig innan jag var påklädd o klar att gå ut. Den korta promenaden runt kvarteret resulterade i två svarta påsar! Att han aldrig lär sig! INTE. ÄTA. HÄSTBAJS!!!

När Theo var färdigrastad fick Diablo oxå en sväng runt kvarteret. Märkligt det där egentligen, när man VILL möta hundar o känner sig taggad inför träningsuppgiften, då ser man inte en endaste hundj*kel! Men men, vi tränade lite fotgående, sitt-stanna och "godishögen" istället. Diablo fixade det galant, som vanligt! ;)

Lite typiskt att solen skiner från klarblå himmel just idag! MÅSTE verkligen städa!! Men en långis i solen ska jag nog lyckas lura med hjärtat på! =)

 

Idag blev det, precis som planerat, en tur ut i naturen för att grilla korv. (Kort kommer så snart jag har fått dom från herr&fru Bhasin!)
Vi (jag&Tom, Theo&Diablo, herr&fru Bhasin, Draco och Rebeckah) åkte ut till Segerstads skärgård. Solen sken o det var alldeles lagomt kallt, eller ja, kanske lite för varmt tillochmed! ;)

Ingen hade gått där före oss, så det var en hel del snö på vissa ställen. Väl framme vid grillplatsen fick Theo och Draco springa lösa. Dröjde inte länge förren vi märkte att Theo blödde! Han hade lyckats skada ena sporren!

Vid närmare undersökning såg jag att klon hade delats mitt itu. Theo hade inte sagt ett pip! Det var inte mycket annat än att ringa till Solstadens Smådjursklinik och höra om de hade någon tid för oss idag. De ville ha in oss omedelbums, så vi slängde i oss våra korvar o sen var det bara att traska iväg till bilen igen...

Väl inne hos veterinären blev Theo sövd, och vi fick lämna honom i undersökningsrummet i drygt 30 minuter. Under tiden gick vi en kort promenix med Diablo, sen satt vi i väntrummet o rullade tummarna. Diablo skötte sig över förväntan, med tanke på alla hundar som var där inne. Jag passade på att träna lite trix, och det fick honom att slappna av så pass att han struntade i de andra! =) Duktig Skrot!

Theo skötte sig exemplariskt, som alltid! Mammas hjärtegull! När han hade fått uppvakningssprutan tog det inte lång tid förrens svansen började slå mot golvet. Klokapseln är borttagen, och tassen är ordentligt bandagerad. Theo måste ha tratt på sig i några dagar tills pulpan har läkt ihop. Nu ligger han helt utslagen i bädden...

En olycka kommer sällan ensam, brukar man ju säga. Först min uvi, sen detta...vad kommer härnäst?? Får hoppas att det räcker med detta. Det ekar tomt i plånboken just nu...

 

Ett smakprov av dagens skörd. Bilderna får tala för sig själv...

 

 

 

 

 

 

Jag är med o tävlar om en Goodiebag från Till Hund, till hundarna.

Håll tummarna!

 

 

 

I helgen var det ju dax för kurs i hundmöten med Diablo. Vi hade verkligen sett fram emot detta! I torsdags fick jag ett samtal från Annica som skulle hålla i kursen. Hon var tvungen att ställa in den!! Alla hade hoppat av, så det var bara vi kvar!?! Satans vad besviken jag blev!! Annica kom då med förslaget att vi skulle ta en personlig träff med henne där hon kunde ge tips och råd om hur vi skulle träna vidare med Diablo. Vi har ju redan kommit en bit på vägen, men känner att vi behöver lite mer stöd. Självklart tog vi chansen till en egen träff!

Igår träffades vi. Båda hundarna var med eftersom vi upplever att det är som värst då. Vi började dock med bara Diablo. Han fick möta tre olika hundar och skötte sig över förväntan. Tidigare har vi gjort så att vi har hållit honom kort för att undvika att han ska få chansen att göra utfall. Direkt efter mötet har han sedan fått belöning om mötet gått bra. Enligt Annica hade vi gjort ett bra förarbete, men vi skulle låta honom utnyttja sina lugnande signaler, som han vill använda, men vi har hindrat honom...

När vi väl fick detta klart för oss så gick det mycket bättre! Diablo fick gå i löst koppel, han fick tillåtselse att nosa vid hundmöten, och MASSOR med beröm när han stoppade ner nosen i backen!! Detta gjorde att han då automatiskt vände intresset mot mig istället och förväntade sig en godis. Underbara hund!!

Det är så typiskt mig detta! Jag har ju vetat innerst inne hur man ska bete sig och göra vid hundmöten, men inte kommit mig för/vågat att lita på min hund. Eftersom det är den rasen det är, så har jag omedvetet spännt mig och hållit in honom vid hundmöten eftersom jag inte vill att det ska uppstå en situation. Allt detta har gjort att han istället för att lita på att jag ska fixa allt, så har han tagit på sig uppgiften! Men nu är det slut på det! Från och med nu måste jag börja lita på honom, och våga låta honom gå ut i kopplet och nosa vid hundmöten!

Lite lustigt är det dock, när man inte vill möta hundar så möter man hur många som helst. Men när man väl vill möta dem för träningens skull, då är alla hundar som bortblåsta! Jaja, nån hund om dan ska vi nog kunna träna på iaf, vi bor ju trots allt i ett villaområde med massvis av hundar!