Vaknade till klarblå himmel o strålande sol imorse, perfekt väder för en ridtur! Hämtade upp svärmor o drog iväg till stallet.
Testade den nya barbacka-jorden idag, tycker nämligen att jag får mycket bättre kontakt med Fylkir utan sadel men vill ändå ha stödet av stigbyglar.
Det var en härlig tur, Fylkir lyssnade bra o gick ner på tygel åt båda hållen. På hemvägen red jag på lång tygel o bara njöt...
Rätt vad det var så blev Fylkir skrämd av något o stack iväg i världens fart!! Jag tappade stigbyglarna men lyckades klamra mig kvar ändå. Gjorde allt för att försöka få stopp på honom, men det gick bara fortare o fortare!
Jag visste att jag var tvungen att få stopp på honom innan svängen, annars skulle jag ramla av! Dessvärre så misslyckades jag med det, så när svängen kom lyckades jag inte klamra mig fast längre. Jag flög som en vante, rakt in i ett träd, medan Fylkir sprang vidare hemåt!
Jag blev liggande ett tag o kippade efter luft. Ryggen hade fått sig en rejäl smäll mot trädet.
Väl uppe på benen igen ringde jag svärmor så hon gick komma o möta upp mig o fånga in Fylkir. Knäppa häst!!
Känner mig rejält mörbultad nu o har ont i både rygg, nacke o huvud. Hoppas att det ger med sig inom några dar, annars får jag nog kolla upp det...
För en vecka sen så hade svärmor fixat så att jag skulle få rida för Malin i stallet. Tanken var att jag skulle få lite tips o trix för hur man "bör" rida Fylkir.
Det var en mycket givande timme, där hon instruerade mig i hur jag lättast får honom följsam och går ner på tygeln. Jag fick bekräftat att jag gjorde rätt, men att jag inte får ge mig förtidigt! Fylkir är van att få göra lite som han vill, och att vara följsam är inget vi har tränat nått vidare på tidigare. Han är därför en riktigt stönbock när man börjar ställa krav på honom. Jag har då "gett upp" o trott att jag gör fel, men så var alltså inte fallet! =)
Idag när jag red honom var det som att rida en helt ny häst! Han var mycket mer följsam o stönade inte alls emot på samma sätt som förr. I vänstervarvet (hans "bästa" varv) behövde jag knappt göra nånting för att han skulle lyssna o söka sig ner på tygeln! =)
I höger varv fick jag jobba lite mer, men han "gav upp" mycket snabbare idag. Svärmor, som stod vid sidan om, tyckte att det såg riktigt bra ut! Känns kul o höra!
Han är allt rätt go den där Fylkir ändå! =)
Svärmor säger hela tiden att Fylkir (ja, hästen heter så...) är så skvättig o tittig, så man får lov att vara "vaken" när man rider honom. Men detta märkte jag inte av alls idag. Han är ju lugnet självt! =) O då kom det till och med en traktor o körde förbi oss! Kanske är det så att svärmor spänner sig när hon rider honom eftersom hon har ramlat av honom några gånger. Detta kan ju faktiskt göra att Fylkir också blir spänd...
En mysig tur hade vi iaf, jag o Madde med pållarna. =) Eventuellt ska vi ta en långritt imorn på ca tre timmar, det beror lite på vädret.
Fylkir vintern 2008
Känns helt overkligt att jag aldrig mer kommer få se honom, aldrig mer få stryka hans hals, aldrig mer få snosa på hans lena mule...
Underbaraste Charm! Du var en häst utan dess like! En så stor personlighet har jag aldrig sett i en häst förr...
Visst blev man irriterad på dig ibland när du fjompade dig för en buss, eller för postlådan som vi gått förbi hundra gånger innan, men just den gången ville den hoppa på dig o äta upp dig! Men när allt kommer kring så var du ändå den häst som man kunde lita på till hundra procent! Du gjorde aldrig nått för o va dum, du hade bara svårt att behärska dig ibland...
Jag visste att du inte skulle leva för evigt, men att det skulle ta slut så snabbt var jag inte beredd på!
Jag är oerhört glad att jag ändå fick lära känna dig, två och ett halvt år fick vi ihop älskade Charmis!
Jag saknar dig redan!
Du hälsade på mig inatt
Vi var tillsammans igen
Vi flög i galopp
När jag vaknade
blev jag så besviken
Du finns ju inte mer...
