Tog en promenad med Diablo tidigare ikväll. Måste ju passa på när det för en gångs skull är strålande sol! Efter halva sträckan så körde jag ett kort lydnadspass. Inget avancerat, lite linförighet, platsliggning och en inkallning som avslutning.
Diablo var jäkligt taggad o det märktes att han tyckte det var kul att få jobba lite igen. Blev riktigt imponerad av honom på platsliggningen. Från ingenstans dyker det upp två grabbar på cykel. De är inte det minsta blyga utan susar ut på planen o sladdar omkring precis bredvid Diablo!! Jag lyckades behålla lugnet o berömde samtidigt som jag hela tiden påminde honom om att han gjorde rätt. Min duktiga skrot!!! <3
Efter detta toppenpass så fortsatte vi promenaden. En bit därifrån hör jag en väldigt upprörd hund, o Diablo reagerar direkt! Jag försökte samla upp honom, men han hade redan taggat igång så det var i princip lönnlöst... Mötet gick med andra ord inte alls bra... Mitt upp i allt så kommer det fram en lite tös o frågar om hon får klappa?!? Alltså, visst att det var ett barn, men hur tänkte hon egentligen?!? Vill man ens klappa en hund som är helt rabbiat mot en annan hund?!? Jag nonchalerade henne o la allt fokus på Diablo istället, o bara vi passerat hunden så lägger han av. Blir inte riktigt klok på det. Vad gör det för skillnad för honom egentligen att man är en meter bakom hunden istället för en meter framför?? Hundskrutt!
Promenaden fick trots detta ett positivt avslut, o tur är väl det... Diablo fick springa lös på cykelbanan över fältet o jag måste säga att då är han ta mig tusan helt otrolig! Han vänder verkligen på en femöring när man kallar in! Underbara hund! Varför kan du inte alltid va lika lyhörd??
