oldbeforeidie

Idag kallade chefen in mig på kontoret. Jag började fundera på vad det var hon ville prata om. Var det den svåra situationen vi har i teamet? Hade jag gjort nått? Ville hon att jag skulle göra nått?

Man skulle väl kunna säga att det var det sista alternativet som var rätt, fast inte på det sättet som jag trodde...

Chefen har för tillfället massvis på sitt bord. Hon är inte bara chef för våran avdelning, hon är numer oxå tillförordnad chef för hela förvaltningen. Detta ska hon vara tills dess att vi får en ny miljödirektör. Hon har alltså alldeles för mycket för att hon ska kunna hinna med. För att avlasta henne lite ska det tillsättas en "samordnare" i varje team. Dessa personer ska fungera som en länk mellan teamet och chefen och ta ansvar för att det som ska göras blir gjort, i korta drag. Till att börja med är det tänkt att samordnaren ska hjälpa chefen tills dess att den nya miljödirektören har börjat. Sen får vi se. Tro det om ni vill, men chefen ville att JAG skulle vara denna person i vårt  team!!

Jag känner mig riktigt smickrad av att ha blivit tillfrågad. Enligt chefen var jag tydligen ett givet val för henne. Känns skitkul!! =) För detta skulle jag även få en löneförhöjning på 500 kronor. Detta skulle gälla under den tiden som jag är samordnare. Jag tackade inte ja till erbjudandet direkt, men framhävde att jag tyckte det lät intressant och att jag ville fundera lite på det. Men självklart kommer jag att acceptera erbjudandet!!

Jag är dock lite orolig för vad resten av teamet kommer att tycka om detta. Men skit samma! En sån här chans måste man ju bara ta! =)


Nää, nu ska jag göra sambon sällskap framför dumburken. Färjestad spelar mot HV71. Heja FBK!!!